Ljuset den senaste tiden, jag vet inte, men jag känner att jag bara vill stå och stirra varje gång himlen varit klar nog att se solen gå ner. Är det något med åldern eller är det bara bristen på ljus som gör mig så ljus-euforisk?

The light lately, I don’t know, but I feel I just wanna stand still and stare at it every time the sky is enough to watch the sun go down. Is it the age or just the lack of light that makes me all light-euphoric? 

Hursom! Jag har inte BARA stirrat på naturens kraftverk, även om det är de stunderna som allting verkar stanna upp, jag har varit ute på lokal också.

Either way! I haven’t ONLY been staring at the lightpower of nature, even if those moments seem to stop time, I’ve been out and about too. 

Med de här två fenomenala personerna t ex, Scott och Sanna, samt en ny bekantskap som gillar Mikkeller lika mycket som jag!

With these two phenomenal persons for instance, Scott & Sanna, plus a new acquaintance who likes Mikkeller as much as I do! 

Och så har Hannah hälsat på i Malmö! Vi jobbar på ett projekt tillsammans, så just nu befinner jag mig i Stockholm och jobbar med nämnda person i samma projekt, det kommer bli en hel del Sthlm framöver igen.

And Hannah’s been visiting Malmö! We’re working on a project together, so I’m actually in Stockholm right now, working the same project with the same mentioned lady, and it’s gonna be a whole lot of Stockholm again from now on. 

Det är ju även som bekant januari, så dagarna erbjuder inte enbart färgrika solnedgångar… Men då får man se det vackra i det, och se till att få gå på festligheter hos bästa vänner och maxa myset inomhus, det funkar ju också. (En deppig detalj är att bilden till vänster faktiskt inte är konverterad till svart/vitt)

And you know, it is still January, which means every day isn’t all colorful sunsets… But I guess you’ll have to see the beauty in that, and make sure to go to parties hosted by your best friends and get all cosy inside, that works too. (An interesting detail is the picture on the left, which isn’t in fact converted to black/white)

En discoboll och en joggingtur i naturen funkar faktiskt också alltid som humöhöjare. Det GÖR det!

Also a discoball and a run outside could do wonders for your mood. I swear!

Men bäst är nog ändå ljusterapin. Och för första gången på mycket mycket länge känner jag mig inte desperat över att åka söderut inom närmsta tiden (även om jag så klart är ÖPPEN för förslaget). Men jag trivs liksom så bra hemma nu, det är en skön känsla.

But I suppose light therapy is the best kind. And for the first time in a very very long time, I don’t feel desperate to head south in a future that couldn’t be soon enough (even if I’m of course OPEN to the suggestion). But I’m pretty happy at home, and that’s such a nice feeling. 

❤︎

Leave A

Comment